Om konsten att förutsätta att man kan normalisera allt och att man kan lura i byggherren att de mest konstiga saker är normala.
…dels bor vi ett område där det byggs nytt hela tiden. Ja, vi har bott här i 4 1/2 år och i våra kvarter har man byggt konstant i 9 års tid och man räknar med att bygga en hel ny stadsdel här vilket beräknas ta cirka 25 år totalt. Så byggprocesser är vi vana vid. Från rivningen av gamla byggnader till framväxten av nya bostäder och kvarter. Dessutom följer jag många husbloggar (sedan 2 år tillbaka) samt är utbildad inom byggnormer och byggstandarder.
Och hittills (och då menar jag under hela mitt liv) har jag inte vare sig i området hemmavid eller på bloggarna jag följt, eller i något annat bygge sett så konstiga saker som jag sett i vårt eget bygge.
Ja taket känner ni ju till (tack och lov åtgärdat, men hade Ädelbygg fått bygga vidare hade det varit kvar):
Att läkten dessutom var lagd snett och krokigt och dubbelt och trippelt förhöjde inte kvalitetskänslan (även det åtgärdat efter att Ädelbygg bytts ut):
Jag skämdes för hur det såg ut! Men då när vi påtalade detta för Ädelbygg, Allrum och Rörvikshus verkade vi vara de enda som upplevde det som fult och en kvalitetsförsämring jämfört med normen för hur ett tak ser ut…alla andra verkade tycka att detta var normalt. Och försökte dessutom tala om för mig att detta är normalt vad gäller takläggning. Det enda onormala fick jag förklarat för mig var min reaktion och min otacksamhet för det jobb snickarna från Oscar Ädel Bygg gjorde.
Det var mycket annat jag fick lära mig under detta bygges första 6 månader som visst var normalt så som: glipor i takstolar, glipor i mellanbjälklag, glipor mellan huselement, skeva huselement, skeva fasader, 39 dagars montering innan huset är vädertätt…saker som alla som jobbar med byggkvalitet vet är STORA NO NO!
Ja, ni hör rätt, det finns dem som argumenterade för att…detta var normalt = normen = standard för svenska hus!
Det enda som var onormalt i detta husbygge fick jag förklarat för mig var den superkänsliga, psykiskt labila kvinnliga byggherren som var genuint elak och enbart ville förstöra för dessa seriösa byggföretagare som hade som enda mål att leverera ett fint hus till mig.
Ni skulle sett krokodiltårarna i förstesnickarens ögon!
Hur f-n kan man ens få jobba med husbyggen när man försöker knäcka byggherrens självkänsla för att själv slippa ta ansvar för sina tillkortakommanden. Man var ju t.o.m. beredd att gå så långt att smutskasta mig här på bloggen + att man snackade skit om oss till grannarna.
Ja, hur kunde vi ens komma på idén att ifrågasätta detta normalbygge!? Jo, för att det var allt annat än normalt!!!!!!